Feeling blue

Ikväll har jag känt mig konstig. Sådär deppig utan att veta riktigt varför. En av mina assistenter ringde, han verkade vara ute på galej. Han ville byta sin förmiddag imorgon hos mig med en annan av mina assistenter, men hon skulle på krogen ikväll. Då kände jag mig ensam... *snyft*

Men sen när jag satte mig vid datorn såg jag att min skånska vän, HD, var inloggad på MSN så vi började prata. Det gjorde det hela mycket bättre. Efter en stund kom en annan vän - eller, snarare HD:s vän, BK, in på MSN. Jag bjöd in henne i konversationen så att vi var tre. Det är alltid roligt, det blir genast mer hektiskt med tre på MSN än två. Konstigt, eller hur?

Hur som helst, att prata med två underbara tjejer kan bota vilken deppighet som helst - eller så kan det förvärra deppigheten. I mitt fall blev det varken eller, eftersom jag fick ett telefonsamtal av en kille som jag har pratat med en eller två gånger förut. I och för sig var det trevligt, men jag hade helst av allt velat prata med de här två tjejerna. Jaja, det kommer fler gånger.

Nu måste jag lägga mig - är jättetrött. Längtar till den 23 november. Då skall jag och pappa åka ner till Skåne. Skall bli spännande.