2008-03-17

Jesper Odelberg fick inte åka taxi

Jesper Odelberg fick inte åka taxi från Centralstationen i Stockholm till Årsta pga att hans elrullstol inte rymdes i nån av de taxibilarna som fanns tillgängliga för tillfället. Ironiskt nog var Odelberg på väg till Årsta för att hålla en föreläsning i tillgänglighet. Men han kom fram via pendeltåg och sedan buss. På hemvägen gick det däremot utmärkt att åka taxi till Centralstationen.

Hmm... mycket märkligt, må jag säga. Men Odelberg fick ju i alla fall material till sin föreläsning. Tillgängligheten för funktionshindrade i Sverige är dålig - på tok för dålig.

Källa: Komiker vägrades åka taxi (Aftonbladet 13/3 2008)

Ohälsa är vanligare hos funktionshindrade än andra

Föräldrakraft skriver att det är tio gånger vanligare att en funktionshindrad person lever i någon form av ohälsa än en icke funktionshindrad person. Folkhälsoinstitutet, som genomfört undersökningen, anser att en stor del av ohälsan hos funktionshindrade kan inte härröras från funktionshindret i sig. Man ser i undersökningen att funktionshindrade har kortare utbildning, sämre ekonomi än andra. Färre funktionshindrade personer yrkesarbetar än andra. Lösningen är, enligt Folkhälsoinstitutet, att öka det sociala deltagandet i samhället, minska diskrimineringen mot de funktionshindrade, få de funktionshindrade att motionera mer, samt attf örbättra de ekonomiska förutsättningarna.

Källa: Minskad diskriminering kan stoppa onödig ohälsa (Föräldrakraft 2008-03-11)

2008-03-01

Rör inte min assistansersättning

I några veckors tid har vi kunnat läsa flera artiklar och debattinlägg på bl a Föräldrakrafts hemsida angående assistansersättning, både regeringens proposition och Försäkringskassans nya rutiner för hårdare bedömningar om vem som ska få rätt till assistansersättning. De hänger kusligt nog ihop, men jag ska berätta lite om dem var för sig. Jag börjar med regeringens proposition. Försäkringskassans nya rutiner skriver jag om i ett kommande inlägg.

I propositionens sammanfattning kan läsas
(...) Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse om att assistansersättning endast utbetalas under förutsättning att den används för köp av personlig assistans av någon som anordnar en sådan, t.ex. kooperativ, företag eller kommun, eller för att avlöna egna personliga assistenter. (...) En effekt av detta blir att möjligheten för assistansanordnare att upprätta klientmedelskonton i fråga om assistansersättning upphör. För ersättningsberättigade som själva är arbetsgivare för sina personliga assistenter ska det ingå sådana kostnader som normalt har samband med anställningen och arbetsgivaransvaret. För att följa upp att den utbetalda ersättningen används till assistans bör Försäkringskassan begära att den ersättningsberättigade kan visa att ersättningen har använts på rätt sätt, dvs. använts för köp av assi-stans eller till lön m.m. för personlig assistans. Vidare föreslås att en ersättningsberättigad som inte har använt hela assistansersättningen för att köpa assistans eller betala kostnader för personliga assistenter ska betala tillbaka den återstående delen till Försäkringskassan. (...)
Det som är orosamt är att det ingår så många andra kostnader i en brukares vardag som rör assistenten än lön och diverse arbetsgivaravgifter. Några exempel:
  1. Jag vill gå och se den nya filmen I Am Legend men jag behöver ha med mig en assistent. Jag betalar givetvis min egen biljett men vem ska betala min assistents? Jag? Assistenten?
  2. Jag vill åka på sommarsemester till Egypten i två veckor och behöver ha med mig två assistenter - assistenten kan ju inte jobba dygnet runt i två veckor, eller hur? Jag har naturligtvis sparat ihop egna pengar för att ha råd med min egen vistelse, men jag har absolut inte råd att lägga ut för mina assistenter? Ska jag betala? Eller mina två assistenter?
Exempel 1 innebär inga problem, varken med nu gällande lagstiftning eller föreslagen. Säg att jag får ut 1 000 kr i assistentomkostnadspengar varje månad. Det täcker gott och väl en biobiljett. Jag tar därmed ut pengar från assitentsomkostnadskontot för att betala assistentens biljett. Exempel 2 är mer bekymmersamt. Fortsätt anta att jag får ut 1 000 kr i månaden i assistentomkostnadspengar. Jag har sex månader på mig att använda de pengarna. På sex månader kan jag (om jag inte använder några pengar som helst under tiden, till t ex biobesök, inträdesbiljetter till konserter eller restaurangbesök) spara ihop 6 000 kr. Det är mycket pengar, men tyvärr räcker det inte till att två personer ska flyga till och från Egypten, bo och äta i två veckor där nere. Efter sex månader måste jag lämna tillbaks pengarna och börja om på noll. Om jag fick spara pengarna i ett år, t ex, skulle jag få ihop 12 000 kr. Det skulle kanske gå bättre.

Givetvis finns det människor som aldrig har möjlighet att åka till Egypten i två veckor, funktionshindrad eller inte. Men det brukar vara så av att de inte har ekonomi till det. Men jag då? I exempel 2 hade jag pengar till min egen resa. Ska jag behöva betala för tre personer ur egen ficka för att kunna ut och resa? Om jag inte vore i behov av assistans skulle jag kunnat åkt. Ska mitt assistansbehov hindra mig att göra det jag har både lust och ekonomisk möjlighet till?

Jag förstår vad regeringen vill åstadkomma med de här lagändringarna och jag håller faktiskt med dem. De vill få bort de oseriösa assistansföretagen som tyvärr existerar. De som lockar nya kunder med extra kontantersättningar eller de som erbjuder sina assistenter oskäligt låg lön ocg oskäliga arbetsvillkor och samtidigt samlar på sig ett ansenligt företagskapital av det som egentligen är allmänna medel. Jag tycker inte heller sådana företag borde få hålla på som de gör. De förstör för oss i behov av assistans, assistenterna, andra mer seriösa assistansföretag och till sist även samhället i stort.

Men jag anser att regeringen försöker nå det målet med absolut fel metoder. De allra flesta funktionshindrade, assistenter och assistansföretag är hedersamma och ärliga, de skulle aldrig kunna tänka sig att försöka sko sig på nån. Men sen finns det en ytterst liten klick människor som utnyttjar systemet. Regeringen vill alltså få mig att tro att det inte finns några som helst andra metoder för att sätta dit de som begår fel. Regeringen vill straffa alla för en liten klicks bedrägeri. Är det rimligt? Är det rättvist? Är det solidariskt?

Gör din röst hörd och skriv på namninsamlingen mot regeringens proposition. Länk finns här nedan. Möjligheten att skriva på finns tom 22 april.

Läs mer: